Fantastiska ridresor

Fantastiska ridresor finns det gott om och jag hade gärna testade dem alla. Det som gör ridresor så bra är såklart hästarna som har burit mig genom öken, förbi glaciärer, över forsar som kan klassas som små vattenfall och på så branta stigar att många skulle tveka att gå där till fots. De är snälla och tålmodiga, men ändå personliga och visar otrolig tillit genom att lita på och lyda en helt främmande människa. Hästryggen är ett av de bästa sätten att uppleva natur. Dessa fantastiska ridresor och tagit mig till länder där jag aldrig skulle hamnat annars, som Mongoliet och Kirgizistan.

Fantastiska ridresor

Brun fångas in på urgammalt sätt; en repslinga i änden på en lång stav sammansatt av tunna björkstammar.

Min första ridresehäst kallade jag för Brun. Så är seden i Mongoliet. Att döpa hästen efter dess färg. Första gången jag såg honom sprang han fri i en stor flock hästar, för att bli infångad och sadlad. Från halvvild till ridhäst, bara sådär. Första dagen på ritten var han artigt nonchalant mot mig, andra dagen testade han mig och vi hade en ordentlig kamp angående tränset vid ett vattenhål. Jag vägrade ge mig och efter det var Brun min häst. Han blev tillgiven på ett helt annat sätt.

Fantastiska ridresor

Paus ute på stäppen

På hans rygg lärde jag mig en helt ny stil att rida. I Mongolet rider man inte lätt utan man står upp i stigbyglarna i traven. Inte som vår lätta sits, utan rakt upp med höfterna tryckta framåt och ett lätt gung i knäna. När det kändes som om jag var på väg att tippa över halsen på honom var det rätt position och då tekniken väl satt var det ett mycket trevligt sätt att ta sig fram i trav. Säkert skonsamt för hästens rygg eftersom man inte satt och skumpade i sadeln.

Brun var femton år gammal, c-ponny storlek, och hade sprungit många kapplöpningar i sitt liv. Vilket märktes. Gick vi sist och lufsade när det var dags för galopp rev han iväg och spurtade förbi allihop tills han låg snett bakom eller parallellt med guiden och där var han nöjd. Fram till det hördes hovslag från någon som närmade sig bakifrån, då vek han öronen bakåt och tog fart igen.

DSC_0273

Lunchpaus. Sadeln är en hybrid mellan traditionell mongolsk och rysk långfärdssadel. Mycket bekväm.

Även om man kan få sig en trevlig utegalopp på söderslätt i Skåne går det inte att jämföra med friheten att flyga fram över stäppen i Mongoliet. Inga staket någonstans, inga åkrar, inga vägar, mer än enstaka hjulspår här och där och bara att släppa loss. Vi red på bredd, i flock, i led, ja, lite hur som helst och hur vi hade lust för stunden. Hästarna föll in i sin rytm och man stod högt i stigbyglarna med lösa tyglar i ena handen medan vinden fläktade bort flugor och blodsugare. Oskodda hovar trummade över marken med ett rappt, dovt smatter som ibland fick en ihålig ton. Då bytte hästen kurs eller saktade in och fick en tassande, försiktig galopp. På dessa ställen var marken underminerad av gnagare.

En dag överraskade vi en flock gaseller när vi kom galopperande över en kulle. Gasellerna satte fart och sprang parallellt med oss i flera hundra meter. De är eleganta djur, gulbeiga och långbenta med långa, smidiga steg. Hur ofta rider man ikapp med gaseller? Tillslut tyckte de att det fick vara nog, spurtade, drog ifrån och vek av åt höger så de korsade vår väg. Vi skulle också svänga höger och tog svans på dem. Under en lång stund hade vi gasellerna ett par hundra meter framför oss innan vi saktade av till skritt. Jag vet inte hur lång tid vi galopperade, eller hur lång sträcka. Ingenting i Mongolska mått mätt, men för en hobbyryttare från Sverige var det en mycket lång galopp.

fantastiska ridresor

Ritten i Mongoliet var min första ridresa och jag lärde mig att lita på min hästs erfarenhet att ta sig fram i oländig terräng. Branta stenslänter och kal klippa som en normal ridhäst hemma aldrig hade klarat av trippade han fram över utan problem. Inte konstigt alls, Brun var född och uppväxt på stäppen. Många gånger såg vi hästar högt uppe på bergskammar dit de gick för att få svalka från vinden och slippa flugor.

Hästar på väg ner från bergen på kvällen. Syntes överallt var kväll.

Hästar på väg ner från bergen på kvällen. Syntes överallt var kväll.

Efter åtta dagars ritt över stäppen i Mongoliet släpptes Brun fri igen. Han ruskade på sig, vände rumpan mot mig och galopperade iväg. Från ridhäst till halvvild. Bara sådär. Jäkligt coolt! Detta var min första av flera fantastiska ridresor.

Fantastiska ridresor