Hästar, avslappning och trevliga människor

Hästar, avslappning och trevliga människor är en bra kombination oavsett var man är, men är kanske extra bra i Portugal. På Monte Velho, en och en halv timmes bilkörning öster om Lissabon, får man så mycket hästar, avslappning och trevliga människor att man helst hade stannat en, eller flera, veckor till.

Första morgonen vaknade jag vid halv sju, strax innan solen gick upp, tog kameran och gick ut på en morgonpromenad. När allt man ser runt sig är fotomotiv blir det så förvirrande. Var ska jag fota? Vad är bäst och vad blir finast? I öst var det utsikt över kullar och dalar täckta av gles skog bestående av ek och korkek. Torrt, gyllene gräs fanns på marken och kornas skällor klingade när de promenerade runt och betade. Åt ett annat håll skällde en hund med gälla, intensiva skall och i vart träd satt fåglar och flöjtade. Samtidigt täckte morgonljuset allt i ett gyllene dis. En perfekt morgon.

Morgondis över ekskogen

Morgondis över ekskogen

På Monte Velho rider man dressyr på portugisiska lusitanohästar. De har tävlingshästar, uppfödning och fina, välutbildade dressyrhästar till oss gäster att rida på. Hästarna rids på kandar, en förvirrande upplevelse för mig som aldrig har gjort det, men efter att ha testat var det inte så märkligt som det kan tyckas. Den andra stora upplevelsen var hur känsliga hästarna var och hur mycket ridning de ändå krävde. Här åktes det inte med, utan gjorde man inte rätt hände ingenting. Väldigt lärorikt.

ridinstruktör André Bilreiro

ridinstruktör André Bilreiro

ridinstruktör Coralie Baldrey

ridinstruktör Coralie Baldrey

ridinstruktör Joao Torrao

ridinstruktör Joao Torrao

Uteritter stod också till buds. Även detta på lusitanohästar, men kanske inte så snofsiga som dressyrhästarna. Jag blev dock väldigt förtjust i den turhäst jag red mest, Frisco, som fick smeknamnet Knotpelle. En trevlig, svankryggig flugskimmel som var så förtjust i vatten att han slängde sig ner i var pöl om han fick tillfälle. Även om turhästarna inte var lika välskolade som dressyrhästarna så var de ändå mycket trevliga hästar. Några flänggalopper över stock och sten fick vi inte utan det var samlat och kort i slalom mellan träden med byten där det behövdes. Riktigt kul, även om en ordentlig flänggalopp också är kul.

Bland hästar, avslappning och trevliga människor fanns även en skock fulsöta föl som på föls vis ska undersöka och smaka på allt. Kli på manken och i manen belönas med kli tillbaka och en kamera måste undersökas på nära håll. Fölen såg ut lite som mulor med sina stora öron och väldigt konvexa nosryggar. De vuxna hade inget av mula i sig så de växer uppenbarligen i sina huvuden och öron.

Långörat lusitanoföl

Långörat lusitanoföl

Veckan på Monte Velho gav mersmak. Bara en handfull dressyrlektioner för de duktiga instruktörerna lärde mig massor. Det svåra är att hålla kvar vid det. Kanske behövs fler besök? Hästar, avslappning och trevliga människor kan man inte få för mycket av.